emmamatilda

 

innan jag åkte sa alla att efter 3 månader kan man känna sig väldigt hemlängtig och deprimerad. Strunt prat tänkte jag, hur kan dom veta när alla längtar hem? Men nu är jag där. Just över 3 månader och jag har det så himla himla bra och kul men ändå sitter jag här och längtar så fruktansvärt mycket efter min familj och mina vänner, ett år borta är inget för veklingar! Varje dag är olik en annan och hur bra jag än har det så saknar jag mitt liv hemma. Det hade ju varit konstigt om jag inte saknade det alls. Ta mig inte fel ändå, jag vill inte åka hem ännu! Jag har så mycket kul att se fram emot och det här är bara en liten stunds svaghet men just precis idag vill jag bråka med min lillebror, sitta i bilen med min syster och sjunga för full hals, dricka the och äta scones med min mamma och krama min pappa. Just ikväll är det så men imorgon kanske jag har glömt bort allt och lever livet igen. Alla måste ha sina dagar och idag är min.