Nu idag så slog det mig. Jag ska till Australien om knappt fyra månader! Jag fattar inte att jag har haft sån tur, tanken och längtan som slog mig första gången vi hade en utbytesstudent 2005 då jag första gången tänkte att det här måste jag bara göra (Då var jag ändå bara tio år gammal) kommer faktiskt hända. Tanken på att jag snart kommer sitta på ett plan och praktiskt taget åka till andra sidan jorden för att vara borta från familj och vänner i ett helt år gör mig helt euforisk och samtidigt skrämd från vettet. Att jag bara får chansen och att mina föräldrar verkligen har hjälpt mig komma iväg är jag så otroligt tacksam för! Jag kan bara inte få in i huvudet hur stort det är för mig och hur stolt jag faktiskt är över mig själv för att jag faktiskt vågar ta steget och lämna allt jag har över ett år. Nu när jag är påväg kan jag inte vänta på att få sätta igång på riktigt.
